Roskildefestivalen
Festival i all ära. Men överlever man Roskilde 07 så överlever man nog det mesta. Det hade aldrig regnat så mycket i Danmark som under 07. Vilket satte sina spår på festivalen. Med mer än tusen personer som lämnade festivalen, innan den ens hade börjat. Fast vad skulle man göra när man råkade sätta upp tältet, där det efter ett tag började växa fram en liten sjö. Eller när tältet man köpt inte tålde en viss grad av regn och börjar läcka in och alla kläder man hade med sig blev förstörda. Då fanns det inte mycket mer än packa ihop alla sina våta saker (om folk nu gjorde det) och lämna platsen som man längtat och sett fram emot under ett år. Det gjorde att campingen såg rätt övergiven ut med tomma, nerblåsta tält. Där bara några få glada folk festade. Men desto gladare var folket som lyckades hålla sig torra.
Jag tänker fortfarande på henne men foppa tofflor, hur det gick för henne. Jag träffade henne på festivalbussen ner. Hon sa att det var hur bra som helst med foppa tofflor, bara att skölja av.
Jag åkte dit på torsdagen, då hade det mesta av regnet redan kommit. Men jag tror inte att de var någon i festivalbussen som var beredd på dom värsta dagarna i deras liv. Man såg bara en bättre repris än förra underbara festivaldagarna. För nog var det stunder, då allt var kallt och vått och man bara ville skjuta sig och man ångrade sig att man åkte dit.
Musiken då. Det går inte klaga på Roskilde när det varje år kommer stora artister och band. Året artister, Arctic monkeys, The Killers, Mando Diao, Björk, The Flaming Lips och många fler bra band.
Innan jag åkte dit, hade jag hört talas om att folk tände eld på tomma tält, undre den sista kvällen. Jag förstod inte meningen med det och gör det inte än idag. Men det som fascinerade mig var hur snabba dom som släckte var. Innan man själv uppfattade branden, så var det redan två personer på plast med vatten, och då stod man själv bara 10 meter ifrån.
Man kan egentligen inte klaga på festivaler. Har man bara rätt humör (full), en torr sovsäck, torra strumpor och några andra glada människor som sällskap. Så är det allt som behövs för att det ska bli en underbar festival.
Även om det var de värsta stunderna i mitt liv, så åker jag mycket troligt tillbaka.
