Festivalliv och inget liv alls

Vi går två ensamma tjejer längs gatan med en massa festivalpackning och blir självklart snabbt erbjudna skjuts till festivalområdet. Väldigt passande, då man är där för första gången och inte riktigt kan hitta fram själv.

Väl på campingen blir man bemött av funktionärer som hjälper en att hitta en tältplats på det lilla campingområdet. Men varför kan man inte få hitta sin plats själv? De var ganska bestämda med att det skulle fyllas ut från kanterna och in. Okej, det accepterade vi. Grannarna är trevliga och erbjuder sin hjälp med att sätta upp tältet och delar med sig av sin "kylpåse" till ölen.

Skulle man ställa sig vid ingången till campingen, sträcka på sig och se ut över alla tälten, så kan man se var campingen tar slut. Men det känns positivt. Siesta har ca 4000 besökare istället för 10-30 000, som de större festivalerna drar. Det är så pass litet att man hinner träffa på samma personer flera gånger, även om de bor på andra sidan campingen.

Själva festivalområdet är inte mycket större än campingen. Det finns inte många ställen att gå till. Man kan välja att gå till en av de tre scenerna, köa i öltältet, eller sitta i gräset och mysa. Förutom den självklara langosvagnen finns det inte mycket annat käk att välja på. Men inne i centrum kunde man hitta pizzerior där festivalbesökarna glatt satt och åt. På den största scenen, Fiesta, kunde man se artister som Sahara Hotnights, Slagsmålsklubben, Peps Blodsband, Melody Club, Teddybears Sthlm m.m. De andra två scenerna kallas Casa och Chili, där Casa är den minsta scenen, och inomhus. Där fick man se bl.a. Juvelen, Consequences, Miss Li och Lamont.

På Chili fanns bl.a. Mustasch, Svenska Akademien, Animal Five och Tingsek.

Flera av artisterna på Siesta kan man även se på Hultfredsfestivalen, som drar ungefär samma biljettpris gånger fyra! Så här kan man tjäna lite pengar.

Känner du att du hör hemma i pop/indie fronten så kanske du ska besöka Siesta, där du tillsammans med andra poppare kan sjunga att ni hatar "emos". Något man faktiskt såg och hörde där. Stämningen på Siesta är helt ok, men det kan även bli spänt då det finns folk som håller sig till en speciell genre och tycker att annat inte hör hemma där.

För att se alla bilder från Siesta!, klicka här

Det är ett dåligt år för Hultsfred. Och det är inte bara jag som tycker det.

I tidningarna har man fått läsa att festivalen har förlorat mycket pengar i brist på besökare detta år. Med höjda biljettpriser och riktigt svaga bandsläpp kan nog ingen ha blivit förvånad över floppen. Korn, Turbonegro, Ozzy Osbourne, Petshop Boys, The Ark och Billy Talent m.m. som de stora namnen var inte gott nog åt festivalbesökarna. Chefen för festivalen fick sparken strax efter festivalens slut och man får även höra att det kanske inte kan bli någon mer festival till nästa år. Däremot så tror inte jag att det kommer gå så långt.

Jag hade det väldigt trevligt under spelningarna med Korn och 50Cent. De var nog i stort de enda som lockade mig dit. Man hade självklart gärna velat se mer än två bra spelningar under festivalen. Men en om dagen kan nog räcka gott, så kan man spendera resten av tiden med att festa med folket på campingen. Det var nog precis det vi gjorde som mest, och sov.

Några nya saker för i år på Hultsfred var bl.a. Singelauktionen och Shockwaves Styling Lounge, dit man kunde gå efter att ha duschat, för att fixa sitt hår och smink. Dessutom kunde man slappa och njuta av musiken.

Singelauktionen var något i min smak. Med lite humor kunde man komma dit och lägga bud på snyggingarna som anmält sig som singlar. Sen drog man ut på dejt och alla pengarna gick till Läkare utan gränser.

Men vädret kunde allt ha varit bättre i år. Det kunde bli väldigt kallt ibland, men så fort solen kom undan molnen så stekte det och man önskade tillbaka kylan. Det var otroligt irriterande, och man visste inte vad man skulle sätta på sig för kläder. Regnet var också framme ibland, och sista dagen regnade det hela kvällen. Så man spenderade den med att sitta tillsammans inne i tältet och skoja till det. Inte ville man ge sig ut på några spelningar i det där vädret. Tur att det var sista kvällen, för på morgonen var det inte trevligt med vatten i tältet, och lera utanför. Men man ska ju inte gnälla, inte efter årets regnkaos på Roskildefestivalen. Vi behövde i alla fall inte bada ofrivilligt på Hultsfred.

För att se alla bilder från Hultsfredsfestivalen, klicka här

Festival i all ära. Men överlever man Roskilde 07 så överlever man nog det mesta. Det hade aldrig regnat så mycket i Danmark som under 07. Vilket satte sina spår på festivalen. Med mer än tusen personer som lämnade festivalen, innan den ens hade börjat. Fast vad skulle man göra när man råkade sätta upp tältet, där det efter ett tag började växa fram en liten sjö. Eller när tältet man köpt inte tålde en viss grad av regn och börjar läcka in och alla kläder man hade med sig blev förstörda. Då fanns det inte mycket mer än packa ihop alla sina våta saker (om folk nu gjorde det) och lämna platsen som man längtat och sett fram emot under ett år.  Det gjorde att campingen såg rätt övergiven ut med tomma, nerblåsta tält. Där bara några få glada folk festade.  Men desto gladare var folket som lyckades hålla sig torra. 

Jag tänker fortfarande på henne men foppa tofflor, hur det gick för henne. Jag träffade henne på festivalbussen ner. Hon sa att det var hur bra som helst med foppa tofflor, bara att skölja av.

Jag åkte dit på torsdagen, då hade det mesta av regnet redan kommit. Men jag tror inte att de var någon i festivalbussen som var beredd på dom värsta dagarna i deras liv. Man såg bara en bättre repris än förra underbara festivaldagarna. För nog var det stunder, då allt var kallt och vått och man bara ville skjuta sig och man ångrade sig att man åkte dit.

Musiken då. Det går inte klaga på Roskilde när det varje år kommer stora artister och band. Året artister, Arctic monkeys, The Killers, Mando Diao, Björk, The Flaming Lips och många fler bra band.

Innan jag åkte dit, hade jag hört talas om att folk tände eld på tomma tält, undre den sista kvällen. Jag förstod inte meningen med det och gör det inte än idag. Men det som fascinerade mig var hur snabba dom som släckte var. Innan man själv uppfattade branden, så var det redan två personer på plast med vatten, och då stod man själv bara 10 meter ifrån.

Man kan egentligen inte klaga på festivaler. Har man bara rätt humör (full), en torr sovsäck, torra strumpor och några andra glada människor som sällskap. Så är det allt som behövs för att det ska bli en underbar festival.

För att se alla bilder från Roskildefestivalen, klicka här

Den 14 juli satte endagsfestivalen Tivolirock igång i Kristianstad. I den mysiga tivoliparken hade det byggts 3 scener, från liten till stor. Ett få antal shoppingstånd fanns där också, och några bajamajor. Men det var svårare att hitta något ställe där man kunde äta. Man kunde se ett öltält, men förstod inte direkt att där fanns mat.

Det gjorde inte så mycket, för sedan såg man vad som såldes där. Lite korv, inte mycket alltså. Så man fick dra sig utanför festivalområdet och ta sig in till stan för att söka efter lite mat. Där fanns det däremot trevliga ställen att äta på, och jag pratar om "Favoriten"! Där fick man billig, väldigt god mat. Man hann även springa en runda och köpa skor, och Kristianstads shoppinggator var väldigt trevliga.

Men tillbaka till festivalen nu. Sakta men säkert började parken fyllas med folk. Och under den ljusa dagen kunde man se mindre kända artister och band spelade på de mindre scenerna. Det var inte mycket att se, så man fick ligga och mysa i gräset, ta en grogg och vänta ut tiden. Men det kändes ändå bra, man kunde ta det lugnt några timmar, och hinna bli berusad.

När klockan närmade sig 17-18.00 kunde man äntligen börja se de större artisterna!

Då menar jag Marit Bergman, Snook, Sugarplum Fairy, The Ark, Backyard Babies, The Sounds m.fl.

Efter ca 4 timmar hade man hunnit se sina favoriter och lite till. Det var också då humöret började vända. Det var ju inte alls så kul! Efter lite om och men fick man bestämma sig för att ta sista tåget hem. Som för övrigt gick så tidigt som kl 23, om jag minns rätt. Och festivalen slutade inte förrän 03.00. Där stod man och väntade, men något tåg kom där inte. Så får man se att det är inställt!  Jaha, värdelösa Kristianstad och Skånetrafiken, nu var man fast där! Folk beklagar sig över att de inte kommer hem, och får stanna där hela natten.

Man var helt slut, arg och rent av uttråkad! Sista utvägen blev att ringa efter skjuts, och medan man väntade, stjäla en solstol och sitta och lyssna på Backyard Babies. Det hade blivit mörkt, och väldigt kallt. Det var dåligt med belysning, och människorna verkade bli mer skumma mot natten! Elise hade somnat, och man bara satt där och vakade. Och till slut var man hemma, runt tre tiden.

Jag har inte så mycket bra att säga om Tivolirock. Tänker helt enkelt inte besöka det stället igen.

                                                                                                                                                                       Jaana

                                                                                                                                                

För att se alla bilder från Tivolirock, klicka här